Nära kattfnatt

Lusse har allt mer accepterat Din existens (eller förstått att Du inte kommer att ta hans mat, än på ett tag). Han kan vistas i samma rum som Dig, till och med om Du skriker, och kommer ibland upp till oss i sängen på morgonen. Då får man passa så att han inte mjölktrampar på Dig med sina vassa klor. Ikväll kom Lusse (frivilligt!) upp på Pappas bröstkorg då han låg i soffan med Dig på ena armen. Du råkade grabba tag i hans morrhår med ett stadigt grepp, shit, tänkte vi, nu får Lusse panik, men han väntade lugnt och tålmodigt tills Pappa hade lossat Dina fingrar.