Välkommen krabat! (3 dagar)

Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att det var en så underbar liten varelse jag som jag har haft i min mage de senaste 9 månaderna! Så perfekt, in i minsta detalj. Känns fortfarande väldigt overkligt, dels att Du har kommit av mig och Din pappa och dels att vi har fått ansvaret för Dig, får ta hand om Dig.

Du äter så duktigt, sover bra, bajsar och kissar som man ska och barnläkarundersökningen var utan anmärkning. Sedan igår har Du också börjat titta lite mer omkring Dig med stora fundersamma mörkblå ögon och när jag eller pappa pratar så vänder Du huvudet efter våra röster. När Du glider in i mjölkkomat efter amningen så bryts Ditt ansikte upp i små leenden och blir helt förtrollat sött. Jag skulle kunna titta på Dig hur länge som helst när jag ligger där bredvid Dig och jag otroligt svårt för att sluta smeka Din underbart mjuka hud. Din haka är den näpnaste jag sett (typ som E.T:s) och Du har en liten uppnäsa som gör att jag misstänker att Du kommer att bli en liten busunge. Kinderna är goa och, som Din morfar skulle säga, "dejjiga". Du har starka ben som Du ofta sparkar på bra med (gör det lite lättare att inse att det nog var Du som var i magen) och de avslutas med de finaste fötter (lite hoblika, pappas?). Du tycker om att ligga och sova på mage på pappas bröstkorg och då ligger Du med benen böjda, spjärnandes, och blöjrumpan (den lilla beniga rumpan som lätt ryms i en hand) i vädret. När Du sover på rygg ligger Du ofta med armarna ovanför huvudet och emellanåt sträcker Du på hela din lilla späda kropp. Skriker gör Du sällan och när Du gör det så är det mer likt fågelpip och Du slutar så snart vi förstått vad som är fel (felsökning: 1-hungrig? 2-blöjbyte? 3-ont i magen? 4-vill ha närhet). Byta blöja får vi göra desto oftare men det är ett sant nöje eftersom Du inte alls verkar misstycka när vi gör det!

Lusse har inte riktigt velat hälsa på Dig än, han närmar sig tveksamt men så fort Du rör Dig så drar han sig undan. Men vi är inte oroliga, bara han får tid på sig att lära känna Dig i sin egen takt så kommer det inte vara några problem, särskilt när han inser att Du inte kommer att röra hans mat...

Välkommen hem lille krabat! Pappa och jag är så glada, lyckliga och stolta över Dig! Vi ser fram emot att få fortsätta lära känna Din personlighet och följa Din utveckling. Vi älskar Dig redan så mycket (nu blev jag lite tårögd...)!