Vätskeförlust (5 dagar)

Mina fötter är tillbaka! Jag trodde aldrig jag skulle få se dem igen... Jag är till och med glad att återse mina hallux valgus. Fotlederna så smala, vaderna nästan för smala, där behövs lite träning (än så länge är det för varmt för att ta ut Dig i barnvagnen, men så fort det blir svalare så...). Och händerna går att knyta, nu ska myggen inte få komma undan som de gjort tidigare. Vägde innan graviditeten ca 60 kg, veckan innan förlossningen 74 kg, ett dygn efteråt 70 kg och idag 63 kg! Idag börjas försiktigt lite träning med balansbollen som pappa köpte häromdagen. Blodvärdet är lågt efter förlossning och till följd så hänger inte blodtrycket med helt ännu, märks då man går och står.

Jag sitter i arbetsrummet och Du ligger här bredvid i gästsängen och sover sött. Från att ha legat tvärs över sängen så har Du nu i sömnen gnott Dig runt ett kvarts varv. Inatt låg Du så himla sött med ena armen under huvudkudden! Men jag fick väcka Dig för nattmålet vid 4-snåret då Du inte ätit på 5 timmar. Imorse under blöjbytet försökte Du kissa ner pappa igen men han har lärt sig snabbt och lyckades vrida undan Dig och pricka strålen i vasken... Imorgon ska vi bada Dig för första gången, Du har en hel del mjölkrester här och var på kroppen (inte Ditt fel, det bröst som inte ammas för stunden sympatiläcker rikligt...), hoppas att Du gillar det! Bilåkning verkar Du iallafall gilla, sov gott även under Ditt livs andra åktur igår. Vi åkte till det rutinmässiga återbesöket på sjukhuset för provtagning, hörseltest och vägning. Du har börjat vända upp i vikt, dvs får i Dig tillräckligt med mat, och gulsotsvärdet var ok (Du är lite gul i ögonvitorna fortfarande). Hörseltestet (man skickar in en signal i örat och mäter ekot) var också utan anmärkning, men det visste vi redan eftersom Du vänder huvudet efter våra röster och Du verkar gilla när man pratar med Dig eller sjunger vaggvisor.

Ditt dygn består mest av att äta, sova, bajsa och Du verkar vara rätt nöjd med livet. Ibland gnyr Du till och ger ifrån Dig lite hesa svaga pip, vi tolkar det som att Du har ont i magen för det blir bättre av lite magmassage, upprätt ställning eller allra helst lite sov på pappas bröst.

Storken (4 dagar)

Pappa fick sig en kaffe och Du lite mat i morgonsolen (med efterföljande rap respektive koma)

Du är en riktig bilkille! Du sov gott även under Ditt livs andra åktur idag. Vi åkte till det rutinmässiga återbesöket, "Storken", på sjukhuset för provtagning, hörseltest och vägning. Du har börjat vända upp i vikt, dvs får i Dig tillräckligt med mat, och gulsotsvärdet var ok (Du är lite gul i ögonvitorna fortfarande). Hörseltestet (man skickar in en signal i örat och mäter ekot) var också utan anmärkning, men det trodde vi redan eftersom Du vänder huvudet efter våra röster och Du verkar gilla när man pratar med Dig och sjunger vaggvisor.

På eftermiddagen fick vi besök Katarina och Fredrik. Du fick en supermjuk babyfilt av dem i välkomstgåva. Man skulle kunna säga att det är tack vare Katarina som Du finns till för utan henne hade troligtvis pappa och jag aldrig träffats.

Välkommen krabat! (3 dagar)

Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att det var en så underbar liten varelse jag som jag har haft i min mage de senaste 9 månaderna! Så perfekt, in i minsta detalj. Känns fortfarande väldigt overkligt, dels att Du har kommit av mig och Din pappa och dels att vi har fått ansvaret för Dig, får ta hand om Dig.

Du äter så duktigt, sover bra, bajsar och kissar som man ska och barnläkarundersökningen var utan anmärkning. Sedan igår har Du också börjat titta lite mer omkring Dig med stora fundersamma mörkblå ögon och när jag eller pappa pratar så vänder Du huvudet efter våra röster. När Du glider in i mjölkkomat efter amningen så bryts Ditt ansikte upp i små leenden och blir helt förtrollat sött. Jag skulle kunna titta på Dig hur länge som helst när jag ligger där bredvid Dig och jag otroligt svårt för att sluta smeka Din underbart mjuka hud. Din haka är den näpnaste jag sett (typ som E.T:s) och Du har en liten uppnäsa som gör att jag misstänker att Du kommer att bli en liten busunge. Kinderna är goa och, som Din morfar skulle säga, "dejjiga". Du har starka ben som Du ofta sparkar på bra med (gör det lite lättare att inse att det nog var Du som var i magen) och de avslutas med de finaste fötter (lite hoblika, pappas?). Du tycker om att ligga och sova på mage på pappas bröstkorg och då ligger Du med benen böjda, spjärnandes, och blöjrumpan (den lilla beniga rumpan som lätt ryms i en hand) i vädret. När Du sover på rygg ligger Du ofta med armarna ovanför huvudet och emellanåt sträcker Du på hela din lilla späda kropp. Skriker gör Du sällan och när Du gör det så är det mer likt fågelpip och Du slutar så snart vi förstått vad som är fel (felsökning: 1-hungrig? 2-blöjbyte? 3-ont i magen? 4-vill ha närhet). Byta blöja får vi göra desto oftare men det är ett sant nöje eftersom Du inte alls verkar misstycka när vi gör det!

Lusse har inte riktigt velat hälsa på Dig än, han närmar sig tveksamt men så fort Du rör Dig så drar han sig undan. Men vi är inte oroliga, bara han får tid på sig att lära känna Dig i sin egen takt så kommer det inte vara några problem, särskilt när han inser att Du inte kommer att röra hans mat...

Välkommen hem lille krabat! Pappa och jag är så glada, lyckliga och stolta över Dig! Vi ser fram emot att få fortsätta lära känna Din personlighet och följa Din utveckling. Vi älskar Dig redan så mycket (nu blev jag lite tårögd...)!

Laddad... (v38 + 3)

På gång! (v 38 + 3)

Inatt har det inte blivit mycket sömn. Dels pga klådan men jag har även haft lite tätare sammandragningar som är lite kraftigare än tidigare och nästan gör ont lite smått. Bra va'!?! Det betyder att Du är på god väg att komma för egen maskin, antagligen inte innan igångsättningen imorgon, men den borde gå smidigare tack vare att det redan startat lite! Idag blir det en del vila men jag fortsätter även med gårdagens medicin: promenad, trädgårdspyssel och ännu en färdknäpp - det gjorde ju tydligen susen igår!

Julibarn (v 38 + 2)

Idag kring kl 12 ringde "vår" barnmorska på MVC. Det visade sig att mina gallsyror var kraftigt förhöjda. Vi fick tid kl 14 på Antenatalenhetens akutmottagning på Östra sjukhuset. Där togs först en CTG-kurva (registrerar Din hjärtrytm resp livmoderns sammandragningar) som såg bra ut, Din hjärtfrekvens låg mestadels mellan 120-130, sjönk ned mot 70 en gång och steg upp kring 150 när Du rörde Dig. Kurvan fick med en sammandragning som inte verkade påverka Dig nämnvärt. Efter CTG-registreringen fick vi träffa en läkare. Vid gallsyrevärden över 40 och om man gått över v 37+0 så är det ingen mening att sätta in gallsyresänkande behandling (hinner inte ge någon effekt). Istället bör förlossningen sättas igång eftersom det innebär förhöjda risker för barnet. Läkaren tittade på Dig med ultraljud, Du har tydligen gott om fostervatten och verkar må bra. Huvudet nedåt, lätt ruckbart. Moderkakan ligger bra, i livmoderns bakvägg och långt upp. Sedan kände läkaren på livmodertappen för att bedömma hur mogen den är. Han trodde inte att den skulle vara särskilt mogen eftersom jag inte tycker jag har haft några förvärkar men faktiskt har den öppnat sig något (kanske det jag kände i måndags? Och kanske därför som jag inte kunnat sova något senaste nätterna samt varit så hungrig jämt - för att förebereda mig?)! Öppningen är normalt som ett knappnålshuvud men han kunde komma upp med ett finger och kände Ditt huvud - coolt! Det innebär att Du nog skulle ha kommit före utsatt datum ändå. Men nu ska Du ut till helgen, vare sig Du vill eller inte, vi har fått tid för induktion av förlossningen nu på fredag, 25/7 kl 08.00!

Känns ändå skönt att ha ett datum för förlossningen. Nu vet vi också rätt säkert att Du mår bra. Vi har nu handlat det sista i matväg och införskaffade på väg hem från stan en liten mössa åt Dig samt böcker att fördriva tiden med på fredag. Imorgon blir det mer kolhydratladdning, fixa musik, ladda ned någon film, städa lite med mera (inkl hinna med lite vila...). Jag har tagit en timmas promenad nu på kvällen och blir en promenad imorgon också samt lite huksittande ogräsrensning i landet för att försöka hjälpa Dig på traven att vilja komma ut.

Shit, vi kom nyss på att vi på allvar borde börja fundera namn åt Dig! Vi har några förslag, men inget klockrent ännu...

Klådkrig (v 38 + 2)

Ojojoj sicken klåda jag har nu på morgonen. Handflatorna och fotsulorna kliar kliar kliar så jag blir tokig! Men jag har nu kommit på en bra mycket bättre medicin än Tavegyl. För det första ska man ju såklart aldrig börja att klia, då blir det bara värre, men den regeln lyckas inte ens jag, läkare och allt, att följa. Till att börja med är det så himla skönt att falla för klådan och riva loss med en hård frottéhandduk, men den tillfredsställelsen är alltför kort och man halkar in i den accelererande klådspiralen. Tur då att jag har räddningen - kylklamp ljuva kylklamp! Den ska man se till att ha till hands så fort man inte underhåller händerna på annat sätt (som t ex att blogga).

För en rätt bra förklaring till vad min klåda kan bero på (sk intrahepatisk gallstas), gå in på: www.sjukvardsradgivningen.se/fraga_sjukvardsradgivningen/Article.aspx?a=55823. Vi har inte fått svar på provtagningen av gallsyrorna än, men jag tror själv inte att de är särskilt höga eftersom jag inte hade några besvär just den dagen provet togs. Jag förlitar mig också på att Du verkar växa och må bra inne i magen. Du ligger oftast med ryggen åt höger i min mage och på vänster sida kan jag nästan alltid känna en av Dina små fötter. Din pappa brukar sätta örat mot min mage varje kväll och lyssna på Ditt hjärta som stabilt pickar på i 140. Du sprattlar och knör runt som aldrig förr, framför allt vid 22-tiden på kvällen. Det ska bli intressant att se om Du är en liten kvällssuddare även på utsidan av magen!

I väntans tider... (v 38 + 1)

Nej, det verkar inte som att Du kommer att hoppa ut ur magen under de närmsta dagarna. Din pappa och jag har nu hunnit med alla "måsten" inför Din ankomst. Barnvagn fixad sedan länge (införskaffades till bra pris under Din fars tjänsteresa i USA i våras), släktvaggan (tillverkad av min morfars bror Otto) tog vi hem i juni, bilstol hyrd från NTF Västerbotten uthämtades av Din farfar och togs med hem förra veckan, sköthörna i tvättstugan är iordninggjord, förlossningsväskan är packad och igår pysslade jag klart i Ditt rum (vi gjorde skrikdämpande tygtavlor för ett par veckor sendan och igår byggde jag om i Ditt klädskåp och hädde in bebikläderna som jag plockat med hemifrån Nyland). Idag har jag renoverat några av sparkbyxorna vars fötter var för håliga för att laga (se nedan). Vi har även handlat ordentligt med mat och blöjor så att vi klarar någon veckas husarrest med Dig, om det skulle behövas. Nu saknas bara en fåtölj till Ditt rum där vi kan sitta och mysa när Du ska käka. Och så ska jag sy babymobilerna samt slakta ett påslakan så Du får lite fler sängkläder.

Uppdrag sparkbyxerenovering:

1. Klipp av de håliga och olagningsbara fötterna

2. Ta ett muddtyg i passande färg och sy små muddar (obs görs på ett speciellt sätt)

3. Sy fast muddarna. Tadaa, sparkbyxan som ny!

I startgroparna? (v 38 + 1)

Har redan varit uppe tre gånger inatt, varav kissat två gånger samt bytt plåster på en sönderpillad finne (mycket olägligt belägen i decolletaget och tidigare beklädd med ett dödskalleplåster vilket var uppiggande men inte så funktionellt och därför nu bytt till effektivare op-site) en gång. Går icke att somna om hur jag än vrider och vänder mig så nu sitter jag istället och myser med te och skorpor. Lusse kom nyss in, knaprade lite torrfoder och for sen ut igen för att övervaka sina domäner. Det verkade tidigare i kväll som om Du var i startgroparna men nu har det lugnat ned sig. Pappa och jag var på bio och mot slutet av filmen ("Indiana Jones & kristalldödskallens rike", ok film, betyg 3/5) sprattlade Du på väldigt, framför allt nedåt mot urinblåsan, nästan så att det kändes obehagligt och jag funderade på om det var förvärkar. Fortsatte hemmavid och kommer fortfarande då och då, fast inga samtidiga eller tätare sammandragningar egentligen (även om de som kommer kanske känns lite mer än vanligt??) och känns inte alls som mensvärk, så jag tror bara Du luras lite med mig. Men kanske håller Du på att fixeras lite stadigare med huvudet och därför viftar så med armarna?

Plötsligt känner jag mig inte alls förberedd för förlossningen. Som Din pappa sa så känns det som när man ska ut på en länge planerad resa men så helt plöstligt har tiden till avresedagen gått så fort för man har haft så mycket annat att tänka på, och fastän väskan är packad så känner man sig inte riktigt med. Å andra sidan ska man nog inte var för förberedd heller, i den mening att man är inställd på hur det kommer vara, eftersom det kan gå precis hur som helst. Och vi har ju aldrig varit med om något liknande förut. Men det är bara till att slappna av och låta livmodern sköta jobbet, hur svårt kan det va'? ;)

Älskade tjåkkis (v38 + 0)

Det verkar som att Din mormors goda och näringsrika mat (kanske jordgubbsfrossandet?) under den gångna veckan föll Dig i smaken. Vågen står fortfarande på 74 kg men magmåttet har växt från 31 till 35 cm på 1½ vecka! Duktig krabat! Nu följer mitt SF-mått normalkurvan igen. Man ska väl inte stirra sig blind på det måttet då det är lite godtyckligt men det är ändå skönt att inte behöva oroa sig för det. Du protesterade lite då barnmorskan klämde på Dig, vi har en annan barnmorska nu eftersom den tidigare är på semester. Ditt huvud är inställt nedåt men hon tyckte det kändes ruckbart och inte fixerat och helt nedsjunket som vår tidigare barnmorska tyckt. Det spelar dock ingen större roll, det viktigaste är att det är inställt nedåt och inte för högt upp, för då kan Din navelsträng hamna i kläm om vattnet går. Idag togs också blodprov för gallsyror med tanke på min klåda i handflator och fotsulor. Klådan går upp och ner, i slutet av förra veckan var den nästan outhärdlig nattetid, men de sista dagarna har det inte varit så besvärligt typiskt nog. Vi kom hem från norr vid 01-tiden inatt och hade MVC-besöket kl 13. Som tur är klarade jag att sova rätt länge imorse, de vakna timmarna till kl 13 var inte så roliga eftersom jag var tvungen att vara fastande inför blodprovstagningen... Men det lyckade besöket firades med välförtjänt pannkaksbrunch på "Egg & Milk" i Linnésta'n. Jams!

Semester! (v 36 + 4)

Idag var det sista dagen på jobbet! Jag har lite svårt att förstå att det var sista arbetsdagen på ca 9 månader. Först 3 veckors semester (om Du nu inte har för bråttom), sen åtminstone 8 månaders mammaledighet. Som Din pappa sa, vad konstigt egentligen, nu åker vi till Norrland 1 vecka, sedan pysslar vi i hemmet i 2 veckor, sen har vi helt plöstligt DIG! En litet underbart människopyre som VI ska ta hand om... Ofattbart...

Det har blivit något mer gripbart sista veckan eftersom vi fått iordning sköthörnan i tvättstugan, vaggan och tygtavlorna i Ditt rum, barnvagnen och skötstolen. Jag har även börjat sy lite saker till Dig: en badcape (av en handduk i mjuk ekologisk bomull), ett par (fula men sköna) byxor, lakan och örngott. Pappa har ritat mönster till babymobiler som jag ska sy i filt och sätta upp ovanför skötbordet samt i barnvagnen. Jag gör dem av filt i fina och klara färger och stoppar in pinglor i dem så Du har något att se och lyssna på när vi måste göra så tråkiga saker som att byta blöja. Imorgon ska jag köpa garn till babyfilten jag tänkt sticka till Dig. Jag hoppas bara att jag kan slutföra alla projekt, jag har en tendens att lämna saker halvfärdiga. T ex har jag börjat på två olika koftor till Dig. Men nu får babyfilten vara prio 1, koftorna skulle ändå vara för stora för Dig i början.

SF-stiltje (v 36 + 4)

Idag var det dags igen för MVC-besök. Du ligger fortfarande med huvudet fixerat nedåt i bäckeningången (duktigt!) men däremot var magmåttet detsamma som för 1½ vecka sedan. Det kommer att mätas igen om 1½ vecka, om det fortfarande inte ökat på så får vi åka och göra en ultraljudsundersökning och se att allt står rätt till med Dig. Jag är inte särskilt orolig eftersom Du knör runt i magen som bara den. Dessutom låg Du på vänster sida idag och inte på höger som Du brukar. Ditt hjärta pickade stabilt på som vanligt, idag frekvens 148. Men jag har fått sådan klåda framför allt i handflatorna senaste veckan. Det kan vara pga sk intrahepatisk gallstas, dvs förhöjda gallsyror i blodet, så jag får ta fasteprover på vårdcentralen i Nyland till veckan eftersom vi ju åker upp till Norrland på söndag. Mitt blodvärde och blodtryck låg bra (120 resp 120/80 i sittande) och jag vägde idag 74 kg. Jag har alltså gått upp 14 kg hittills, ganska lagom om jag får säga det själv för jag känner mig inte särskilt fet, eller som Pappa säger: 6-7 kg är magen, 1-2 kg är brösttillväxt och resten (5-6 kg) måste vara vätska i fötterna...

Sweat baby sweat (v 35 + 4)

Puh, ånyo en värmebölja. Nu ska man ju inte klaga utan som svensk vara glad och ut och pressa så fort solen har vänligheten att visa sig. Om det nu bara inte vore så att jag (den stackars gravida kvinnan!) begåvats med det kvavaste rummet på vårdcentralen. Oftast kan man ju inte ha dörren öppen p g a sekretessen och när man försöker vädra med vidöppet fönster och dörr står luften helt stilla! Tur att 2 av 3 rektoskopipatienter uteblev i veckan...

Inte nog med att svetten bara rinner om en och kläderna klibbar (som tur är har jag arbetskläder som byts varje dag), dessutom måste jag ha stödstrumpor, annars sväller fötterna upp till elefantstorlek. Stödstrumporna innebär att mina fötter badar i svett, vilket inte är trevligt i sig, och stinker. Stinkandet är i och för sig inte stödstrumpornas fel, utan skornas. Ett par snygga, sköna, bekväma och dyra Keen-sandaler som utlovar sig ha "odour control". Yeah right. Jag gjorde misstaget en gång, en enda gång, att gå barfota i dem. Sen dess har de stunkit. Har även gett dem en omgång i tvättmaskinen, men det gick en dag så stank de igen. Puh, tur (förlåt alla soltörstande svenskar, men å andra sidan får ni kanske färre lentigo, aktiniska keratoser och maligna melanom) att värmeböljan ska gå över i helgen.