Någon blev visst nyfiken på storebrors legobyggande... Jag tittade bort några sekunder och vips har lillebror tagit sig från golvet till bordet via en stol.

Bästa mattelektionen

Wilmer gillar inte bara sandlåda, springcykel och gräsklippning utan även stillsammare pyssel som lego, pärlplattor, halsbandstillverkning och modellering. Just nu bygger han en legohelikopter. Därmed tränar han nuförtiden också matematik. Han tittar i instruktionsboken, räknar plupparna på legobiten där, räknar sen på legobitarna i högen för att få den rätta.

Kreativitet

Inget föder kreativitet som att ha tråkigt (som när båda grannbarnen är bortresta och en halvtimme kvar till middag). Wilmer har varit lite avis på grannpojkens leksakstrimmer, men idag hittade han en minst lika bra variant. Mårten hade lämnat cykelpumpen framme och nyss såg jag detta:
(lägg märke till hur han t o m skapat sig en sele av slangen...)

Prinsessan W

Idag är det maskerad på dagis, Wilmer har i flera dagar deklarerat att han ska vara prinsessa. Så här fin är han idag:

Hilding går!

Imorse när Mårten och jag satt vid köksbordet såg plötsligt i ögonvrån hur Hilding själv gick några steg (för att komma till sin stol där det låg en kvarglömd brödskalk)! Det gick sedan att reproducera några gånger, han fick hålla en leksak i ena handen medan vi höll en brödbit på lagom avstånd framför honom. 14 månader gammal vågar han äntligen... Filmbevis kommer!

Wilmer inrullad i moster Elins täcke: "Det här är min grotta. Jag är en utdöd art. Jag är en Triceratops."

(Fjäril har han svårt att uttala rätt, men inga problem när det gäller t ex Triceratops, Tyrannosaurus rex och Pteranodon...)

Dagens räddare i nöden: Jordgubbsmössan

I dagarna har vi moster Elin på besök! Idag hade vi en heldag tillsammans, vi två systrar med er två barn. Vi började med brunch på Le petit café i Haga, därefter somnade Hilding passande nog och vi strosade vidare på Naturhistoriska museet. Vi tog oss, för en gångs skull, igenom alla avdelningar (Wilmer och jag lite snabbare än Elin) på två timmar, sen vaknade Hilding och vi åkte hem för sen lunch. Jordgubbsmössan, som mormor stickat, var till extra glädje idag för Wilmer. När vi kom in till valrummet, med den stora riktiga blåvalen, blev han lite skraj ("jag är rädd för barden mamma") och drog ned mössan för ögonen varje gång han skulle gå förbi den. Som tur är är den stickad med tunt lite glest garn så han kunde fortfarande se vart han gick.

I väntan på pooltider

Värmen dröjer- än så länge får vattenleken hålla till inomhus.

Kramkalas

Hilding har lärt sig av storebror och börjat spontant komma fram till honom med utsträckta armar för en stor kram! Så kramas de en lång stund, det brukar sluta i liggandes:

Ny kvällsmatsfavorit

Sedan farfar var på besök förra helgen ska det vara fil OCH mjölk till rågkuddarna...