söndag 2 augusti 2009

I en sal på lasarettet (1 år)



I en sal på lasarettet,
där de vita sängar står,
låg en liten ögsjuk gosse,
blek men pigg och inget hår.

Det känns jättejobbigt för morsan att Du är sjuk och dessutom 100 mil härifrån! Du och pappa är på besök i Umeå 1 vecka. Antagligen är det jag som smittat Dig med ögoninfektionen som nu spridit sig till omgivande mjukdelar. När jag såg i videosamtalet hur svullen Du var runt ögat ville jag att Pappa skulle åka in till akuten med Dig. Där blev Du väl omhändertagen och fick träffa barnjour, ögonjour och ögonbakjour. Crp 140 och till slut bestämdes att Du skulle läggas in med intravenös antibiotika. Isoleringrum blev det också. Önskar så att jag var hos Dig!!

Här finns originalversionen av dagens soundtrack, som egentligen är för sorglig, men beskriver ändå hur jag känner (som förälder är man inte alltid så logisk och rationell när det händer ens barn något). Jag har jobbat ikväll, som tur är, annars hade jag grottat ner mig i oro. Jag kommer ha svårt att somna nu. Tänker på Dig, hoppas att Du kan känna det på något sätt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars liten.!!! Och jag känner verkligen inom mig hur Mamma Liv har det inom sig så långt borta från sin lilla Krabat!!! Men lilla Krabaten är ju under god omvårdnad på ett stort sjukhus - det känns ändå tryggt!
"Sjukhusvisan" har följt mig (mormor) under barndomen som ett örhänge. Jag och några jämnåriga kusiner sjöng den alltid när vi träffades - den var så känslosam och sorglig och det förenade oss på nåt sätt i vår barndoms lekar.
Kram Wilmer och kämpa på så Du får komma hem till Din Mamma som planerat!
Mormor

Anonym sa...

Vad gäller visans ursprung tror jag att det är ett sk skillingtryck som man sjöng och ärvde från generation till generation. Som vi sjöng den blev den nog lite förenklad i vissa ordvändningar efter som vi hört den av varandra och då mindes - men själva andemeningen hade vi väldigt klart för oss och greps av.
Kram!
Mormor