Turkietresan (15 månader)

Ikväll kom vi hem från Turkiet. Det har varit en skön vecka tillsammans med farmor, farfar, farbror Per och tant Anna (och Bullen). Flygresorna dit och hem gick bättre än förväntat. Pappa och jag var lite skrajsna inför tanken på en 4 timmars flygresa med ett 15 månaders barn som inte vill sitta still, men det gick faktiskt bra. Både dit och hem sov Du mesta delen (var ju på kvällstid) och när Du inte sov gick Du att underhålla med leksaker och utsikt genom det lilla fönstret. Du var mycket fascinerad av landningen på ett mörkt Landvetter med små blinkande lampor överallt och ilande bagagetåg.

Du har lärt Dig mycket under veckan och det har varit underbart för mig att få se allt och få vara med Dig 24-7 utan jobb och vardagsmåsten. Första morgonen vaknade Du tyvärr redan 07.30 (vi kom till hotellet 04) men Du visste väl att det var en särskild dag. Farfars 60-årsdag! Du sjöng inte så mycket för honom men hjälpte till att öppna paketen och fick ett par tröstpaket av farmor. På vägen in till matsalen desinficerade man händerna innan man gick genom dörren, det dröjde inte länge innan Du också gned Dina händer varje gång vi gick in i matsalen… Annars var måltiderna inte så roliga för Dig (eller oss) de första dagarna, Du hade tandsprickning (nr 17 och 18?) och därför lite gnällig och ville inte äta. Det åt Du dock snabbt ikapp. Pappa och jag har också lärt oss saker, bl a att när Du blir ganska arg stampar Du med fötterna och när Du blir jättearg lägger Du Dig ner på mage  och viftar på armar och ben (men Du fick ändå inte ha pappas mobil).

Ord som kommit under veckan är “oj”, “oh” (härmade mig när kalla vågor kom), “babb” eller “na” (napp), “mu” (härmade mig när vi såg kossor). Det har även kommit en 2-ordsmening: “titta bapa” sa Du och pekade på nappen – titta pappa eller titta napp? Så fort Du såg de herrelösa katterna som fanns kring hotellet sa Du “mao” och ville klappa. Det ville vi helst inte eftersom de antagligen inte är lika mycket att lita på som Lusse och av farmor lärde Du Dig snabbt att “skrämma” iväg dem med ett morr. Mestadels talade Du dock kinesiska eller körde Ditt “bapao”-mantra och ville klättra på allt.

Här kommer några smakprov från veckan:

	Både Du och jag tycker om havet så länge man inte får saltvatten i munnen…
	… däremot var sand väldigt gott!
Och väldigt rolig att leka i och med! Tack farmor för spadarna, hinken och lastbilen. Dag 2 hade Du fattat grejen med att gräva i sanden med spaden och hälla i hink och flak.
	Otroligt skönt var det att få bada i varma inomhuspoolen på eftermiddagen när solen gått ned och Du blivit blöt och kall ute.
	Så fort Du fick syn på trapporna på hotellet började Du att träna på att ta Dig upp och även ned i dem! Nu klarar Du att med bara ett stöd för ena handen (hand eller lågt räcke) att gå uppför och nedför!!
	Du var väldigt poppis bland turkarna, både män, kvinnor och barn. Många kom fram och klappade Dina goa ljusa kinder och vita hår. Du lät dem glatt hållas, framför allt barnen gillade Du, favoriten var den ca 4 år gamla flickan Vesa som Du “lekte” med på kvällarna.
Skjutsa Pappa i framtiden?
	Din första borste och kam! Jag hann bara kamma ett par tag, sen ville Du göra själv och det gick förstås galant!
	I slutet av veckan började Du kunna äta själv med gaffel! Först morgonfilen med sked, sedan lunchen enl bilden till vänster. Det bästa var att vi inte behövde städa upp efter Dig…
	Vilken mage är störst? Bullen eller vällingmagen?
	Nästan varje kväll drog det förbi åskväder. Här står Du och farfar och beundrar utsikten med de frekventa blixtarna.
Umeborna kom 2 dagar före oss och åkte således 2 dagar innan vår avfärd. Onkel Per bjöd Dig på ett par rutschbaneåk innan de åkte vilket Du gillad skarpt ända fram till doppningen i det kalla vattnet.

Tack farmor och farfar för resan!