söndag 26 december 2010

Julfirande i Bönhamn (2 år)

Då klanen Wallin expanderar år för år får vi inte längre plats allihopa hemma hos mormor och morfar, åtminstone inte vintertid och särskilt inte när det är -30. Du har för närvarande 5 kusiner: moster Evas barn Hagar 3 år och Khadiga 1,5 år, farbror Pers Lily 8 månader, morbror Olofs Axel 6 månader och morbror Egils Arvid 5 månader. Och fler lär det bli... Mina syskon och jag har därför skapat traditionen att när det är "vår" familjs tur att fira jul ihop (jämna år) så hyr vi ett lagom stort ställe! I år blev det ett parhus i Bönhamn i vackra Höga Kusten, inte så långt hemifrån. Även pappas kusin Björn hakade på, vilket kändes väldigt rätt eftersom han och hans mor Rakel (som tyvärr dog i höstas) brukade fira jul med oss när vi var små.

Förra året var Du lite skraj för Tomten, men inte i år! Dock har Du sen dess haft en tendens att vara mörkrädd och vilja ha lampan tänd när Du ska sova samt pratat om spöken...

Du hade stort bestyr med att hålla ordning på Khadiga som ideligen plockade av pynt från granen, när hon äntligen slutade med det kunde Du ägna Dig åt Din verktygslåda. Du och Hagar fick varsin likadan i julklapp och ni satt bredvid varandra, oftast under trappen, och hamrade i takt och otakt. Ibland sa ni något till varandra som vi andra inte kunde uppfatta, men ni verkade förstå varandra väl och räckte verktyg fram och åter. Emellanåt fick Du Dig en puss av Hagar, vilket inte verkade vara helt ovälkommet!

När temperaturen efter jul kröp närmare -10 än -30 hade vi väldigt kul ute i pulkabacken ("fortare!") och letade även efter bocken Bruse även i den norrländska skogen. Du var inte sen att ta efter morbrödernas skidstil - Du åkte inomhus på golven, ibland med en bit hushållspapper under vardera fot...
Välekiperad under overallen inför den norrländska kylan. Just på denna bild väldigt lik morfar, åtminstone hans uppsyn på hans 1-årsfoto.
På bilderna nedan nissarna Arvid och Axel i en fåtölj. Inte helt lätt att få ett foto där båda var nöjda samtidigt...
Axel hade med sin hoppgunga som han tränade flitigt och glatt i, här med öm coachning av Dig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej WILMER!
ja likheterna är slående...morfar jättestolt!!!
Speciellt över din fasta, medvetna och okuvliga blick!
Kramar från morfar