Mission Possible!

Operation Blöjavvänjning flyter på ganska bra. De senaste dagarna har det inte skett några  kissolyckor förutom när Wilmer varit på dagis, där han konsekvent vägrar gå på toaletten. Nummer två hamnar tyvärr oftast i kalsongerna än så länge - Wilmer brukar säga till precis innan och sen hinner vi inte till toaletten. Nu är det dags för Operation Nappavvänjning. Sedan en tid har nappantalet decimerats naturligt då en efter en blir trasiga och måste slängas. Detta har vi förklarat för Wilmer och han har varit med på noterna. Än så länge har han inte propsat på att vi ska köpa flera… Han har nu sen några veckor bara haft två nappar kvar, en rosa och en grön. Ikväll var det så dags för den rosa att gå hädan. Jag visade Wilmer att den var på väg att få en spricka och att vi måste slänga den. Efter några minuter blev han ledsen, “då har jag ingen rosa napp kvar…”, men accepterade det oundvikliga. Jag kramade om honom en stund och sa sedan försiktigt att snart kommer den gröna också gå sönder. Strax kom så fler tårar med insikten: “då har jag ingen napp…”. Efter att han fått sörja framtidsscenariot några minuter upprepade jag det vi sagt många gånger senaste halvåret, att han inte är en bebis längre och inte behöver napp etc. Sen föreslog jag att han istället får åka med oss till leksaksaffären och välja ut en leksak. Han blev genast gladare och sa direkt: “ett fiskespö vill jag ha”, antagligen inspirerad av grabben som fiskade krabbor vid stranden där vi badade i eftermiddags. Nästa steg i Operation Nappavvänjning är att glömma den sista nappen hemma när vi åker upp till Norrland i sommar, återstår att se hur det förlöper…

PS Till mor- och farföräldrar: om ni har några av Wilmers nappar, släng dem! DS